,
Man biter ihop.
Så många som frågar vad man gör när man går sönder, hjärtat blir söndertrasat och helt plötsligt ser man inget ljus i det stora mörka
och jag kan bara svara att man biter ihop.
Man kväver skriken i kudden på nätterna och man gråter bakom sina solglasögon på vägen hem från jobbet (och till och på jobbet för den delen). Man pressar in naglarna i handflatan när hans namn eller bild dyker upp på datorskärmen. Man går ut och springer tills kroppen nästan ramlar ihop till en liten klump. Man sveper vinglas på tom mage när paniken blir som mest outhärdlig. Man sitter på jobbet och skriver en artikel om höstens snyggaste skor eller blippar varor i kassan på Ica eller försöker komma ihåg vad som står i ekonomiboken i skolan.
Psykisk och fysisk smärta är så lika varandra när man tänker efter. Vad gör du när du får migrän eller mensvärk eller vad fan som helst? Du tar ett par tabletter som inte hjälper och sen biter du ihop.
Så när man har bitit ihop så jävla länge att läppen är sönderbiten ögonen rödsprängda och handflatorna fulla av märken och sår...
känns det plötsligt inte lika mycket. Jag kan lova det.
,
förälskelse,
När man, utan att man förstår det själv, blir en gladare människa av den människan. När hjärtat känns lättare och det svåra inte alls speciellt svårt. Å den känslan, den som fyller upp hela magen med lättsamhet. Tänk hur speciellt det är att en person kan göra mig till en bättre person bara av närvaron i mitt liv. Det alldeles ljuvliga i när han retas med mig. När någon tar fram den barnsliga sidan, den som annars inte syns så ofta i ett liv där man ska vara vuxen.
Precis den känslan som får en att glömma vad kärlek har gjort med en tidigare. Så självklart att våga igen när man minns hur kärlek spelas ut i alla regnbågens färger. Det existerar så oändligt många former av kärlek. Övertygelsen som tillslut når en av att det är värt det, det är verkligen värt det, att få bubbla av skratt igen och känna den där fullkomligt ljuva känslan av nyförälskelse.
Do not base your happines one someone else
Someday this pain will be useful for you,
People who have only good experiences aren’t very interesting. They may be content, and happy after a fashion, but they aren’t very deep. It may seem a misfortune now, and it makes things difficult, but well, it’s easy to feel all the happy, simple stuff. Not that happiness is necessarily simple. But I don’t think you’re going to have a life like that, and I think you’ll be the better for it. The difficult thing is to not be overwhelmed by the bad patches. You must not let them defeat you. You must see them as a gift—a cruel gift, but a gift nonetheless.
.
,
,
,
,
.
,
.
"We all have the potential to fall in love a thousand times in our lifetime. It’s easy. The first girl I ever loved was someone I knew in sixth grade. Her name was Missy; we talked about horses. The last girl I love will be someone I haven’t even met yet, probably. They all count. But there are certain people you love who do something else; they define how you classify what love is supposed to feel like. These are the most important people in your life, and you’ll meet maybe four or five of these people over the span of 80 years. But there’s still one more tier to all this; there is always one person you love who becomes that definition. It usually happens retrospectively, but it happens eventually. This is the person who unknowingly sets the template for what you will always love about other people, even if some of these loveable qualities are self-destructive and unreasonable. The person who defines your understanding of love is not inherently different than anyone else, and they’re often just the person you happen to meet the first time you really, really, want to love someone. But that person still wins. They win, and you lose. Because for the rest of your life, they will control how you feel about everyone else."
.
fredag
